Att be efter mönster 01

Det är Sonen, den Eviges enfödde Son, som inbjuder oss, bjuder oss att bedja vårt ’Fader vår’. Bedjandet är barnaskapets sällsamma marker. Bedjandet är placerat på faderskapets säkra grund. Sonen vet att leda oss den vägen, den var hans egen. Sonen vet att leda var och en till sådan erfarenhet, han beder alltid för att frälsningen ska vinna fullt mått. Han säkrade denna väg som framkomlig väg i kraft av att vara Människoson och som Guds Son välkomnar han var man att färdas längs den. Sonen säger sitt ’Följ mig’.

Bedjandet är barnens sätt. Häri ligger det kristna livets, hela frälsningens kärna. Barn sträcker sina händer efter fäder. Barn lär sig forma ord som passar fäders öron. Och Fadern lyssnar. Åt alla som tar emot har han redan givit rätt till barnaskap. Bedjandet är barns umgängessätt. Och Faderns hjärta följer varje rörelse, varje modulering. Han urskiljer och särskiljer allt som sagts. Hans öra hör. Hans hjärta vet.

Bedjandet är barnens rätt. Konungen fröjdar sig, ledd av barnaskapets Ande, och säger: ”Ni skall veta hur förunderligt Herren tar sig an den fromme. Herren hör när jag ropar till honom.” Ps 4.4. Det sinne som är mjukt och böjligt, den som stillar sitt sinne till beroende av Gud, dessa öppnar den dörr som leder till Faderns famn. Bedjandet är barnens umgängesrätt, stadgad efter evig ordning, upprätthållen av den som värnar faderlösa och tar sig an de fattigas sak. Låt oss återföra denna rätt, denna verklighet till vår agenda. Låt oss be om barnaskapets frihet att uttrycka sig äkta och oförväget mitt i de heligas gemenskap.

Sonen säger sitt ’Följ mig’. Herren Jesus har mera att säga: ”Jag är vinträdet, ni är grenarna. Om någon förbliver i mig, och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kan ni inget göra. Joh 15:5. Mig förutan kan ni inte bedja. Utan mitt bedjande har ni inget mönster att följa. Barnaskapets bön följer Himlens ordning. Barnaskapets bön söker efter den fullständiga frälsningen. Barnaskapets bedjande söker efter det fulla uttrycket för Herren Jesu liv i vår mitt.

Sonen säger sitt ’Följ mig’. Den väg han väljer heter försoning. Den väg han väljer heter öppenhet och ärlighet – det äldre språket skulle välja ord som gudfruktighet och rättfärdighet. Barnaskapets böner skapar fred i sandlådan. Barnaskapets böner mobiliserar förlåtelse. Barnaskapets böner ger liv – som grenen bär rotens och stammens liv till att forma frukt. Den rättfärdiges bedjande är grenliv, ’vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl’. Ps 1. Så vill Fadern ha det. Efter denna fason har han fastlagt rikets uppenbarelse.

Att bedja är att samman med Herren Jesus föra talan inför Levande Gud. Att bedja är att föra barnaskapets talan inför Fadern. Att bedja är att söka reda på Jesu egen bön, den bön som alltid når Faderns öra. Ett sådant bedjande för oss i kontakt med verkligheten, med all verklighet. Det ger oss en rätt syn på den omvälvning som vår omvärld genomgår. Den låter oss få veta något om den väg Herren tar i denna tid. Den säkrar vår egen väg gentemot alla dessa oframkomliga vägar. Att bedja samman med Herren Jesus är att skaffa frälsning där inga ord når fram. Att bedja Herrens egna böner är att nå fram där inget tycks bita, inget tycks vara möjligt. Att be efter Herrens sätt är att låta svagheten vara vår styrka. Barnaskapet vågar denna väg.

Låt oss be om dessa böner. Låt oss öppna både hjärta och mun inför varandra.

Lars Widerberg