En inre väg, 02

Läsestycke: Ps 31:21

Den inre vandringen, bedjandets väg, hör hemma bland sådant som levs undangömt. Men den vägen kan inte bära med sig något av dolskhet eller hemlighetsmakeri. Denna väg tål människors sökarljus därför att dess ljus är Guds ansiktes ljus.
Den inre vandringen för dig från gömsle till gömsle. Vägen bjuder aldrig på undanflykters bekvämeri. Dess tillflykt är Gud själv.

Det inre livet är ett liv i Guds ansiktes ljus. Den som lever så är ständigt gömd i den hemlighet som heter Faderns närvaro. Där kan man leva gömd för världen i vetekornets livsförlopp, gömd mitt i Livets eget resande. Mitt i detta obegripliga, ogripbara, vilket är Guds egen närvaro, kan man finna sin fullständiga trygghet.

Det yttre livet tar fasta på löftesverklighet, men ger sig knappast tid att vandra vägen in i fadersgemenskap.
Men Sions välde är omvandling. Det inre lämnar spegelbild i det yttre. Sions Ande låter det inre livet ge avkastning. Den frukt man finner där Sion råder heter Ljusets frukt.

Den inre vägen producerar ett hjärta som inte nöjer sig med annat än det som hör Herren till. I världens ögon är denna väg nerlastad av absurditeter. Men den inre vandringen tål världens stickande strålkastare därför att dess ljus är Guds ansiktes ljus.
I det ljuset har Sion sin begynnelse. I det ljuset byggs bönehus och bönesamvaro.

Lars Widerberg