I dagar då riset blomstrar

Läsning: Hes 7:10, Ps 72:7, Sef 3:12

Riset blomstrar. Man driver opinion med falskhet och orätt.
Riset blomstrar. De små och ömtåliga mister sin rätt och står utan försvar.
Riset far fram utan urskillning. Ingen undgår svidande snärtar.
Dess mål är att betvinga både vind och ord, Ande och sanning.
Det tvingar stämningslägen och känslosvall.

Övermodet grönskar. Alla dessa ord, alla dessa löften – så grönt, med så mycken lockelse.
Övermod, de stora ordens tid – men vart och ett av dem saknar täckning.
Övermod, all krafts tid – men utan inre styrka, utan inre vittnesbörd.
Övermodet grönskar. Dess dagar har slut.

På ris väntar eld. Med övermod följer fall.
På detta ris väntar förtärande eld.
Detta övermod följs av förkrossande fall.
Herren har sak. Han placerar stötesten.
Få är de som väger in detta i sin dagskalkyl.

Där ris blomstrar samlar Herren en återstod.
Där övermodet skaffar utrymme har Herren gömt en kvarleva.
Hans folk är av annan sort. De vågar ödmjukheten.
Herrens folk håller annan status. De väljer att fortsätta i svaghet.
Deras tunga bär ingen falskhet.
Deras hjärta rymmer inget svek.

Dessa ting hör till bedjandets huvudmål.
Denna hållning, stillheten och sveklösheten, är bedjarnas begynnelsepunkt.
Häri når de stilla i landet sin fulla potential.
Dessa ting står som riktmärken för den saliga vandringen.

L.W.